FINSK KANTELE
Kantelen ett traditionellt finskt instrument.
Det har spelats i Finland under många hundrade år.
Det har fått status som Finlands nationalinstrument,
men det uppstod (blev till, skapades)
innan Finland började existera som nation.
Det är ett cittraliknande instrument,
besläktat med Baltiskt psalterium.
Det finns flera varianter av kanteleinstrument i hela Baltikum,
den västliga delen av Ryssland, i trakterna av Volga och Svarta Havet,
i Estland kallas instrumentet kannel, i Lettland kokle,
i Litauen kankles, i Ryssland gusli,
därtill kommer andra besläktade former för cittra och lyra,
alla med någon sorts gemensam grund.
Varje variant har utvecklat sina personliga särdrag,
så också finsk kantele.

Kantelens mytiska ursprung finns noggrant beskrivet i Kalevala,
Finlands nationalepos, fyrtionde sången.
Urshamanen och sångaren Väinämöinen
byggde ett gäddbenssträngaspel av en jättegäddas käke.
Att ett instrument har sitt ursprung i djurvärlden tyder på
att det är ett mycket gammalt instrument med shamanska rötter.
Åldern på instrumentet debatteras ständigt,
den varierar någonstans mellan 1000 – 3000 år.
Ingen vet exakt. Det har dock helt klart rötter i förhistorisk tid.

Jag spelar 5- och 10-strängad kantele.
Den 5-strängade anses som den äldsta och ursprungliga modellen.
Den var vanligen urholkad ur ett kraftigt trästycke från undersidan.
Mina instrument är tillverkade i tall, gran och al.
Strängarna är antingen brons, stål, tagel.
Man knäpper strängarna uppåt,
till att börja med har varje sträng sitt finger,
efter ett tag varierar man fingersättningen.
En liten kantele är diatonisk.

Kantelemusiken har sin grund i runolaulu, finsk runo-sång tradition.
Runo-sången har rötter ned i bondestenåldern
precis som den svenska vallåtstraditionen.
Runo-sångens melodier med ett begränsat antal toner, 2-3-4 el 5
blev till en början kantelens traditionella repertoar.
Kantelemusik med runo-sång, Kalevala versmått
var fortfarande en levande tradition
i isolerade byar i Karelen i slutet av 1800-talet och början på 1900-talet.

Det finns yngre speltraditioner,
men jag föredrar att spela de gamla runo-melodierna med de få tonerna,
som spelas om och om igen, med små små variationer.
En arkaisk klangfärg.

Ett annat och parallellt spelsätt är improvisationen.
Kantelen i alla dess former
är ett fantastiskt instrument att improvisera på.
Man kan spela fram en temastump som kan varieras i det oändliga.
Ett spel utan början eller slut.

När man väl stämd instrumentet är det de tonerna som gäller,
samma toner om och om igen-
Minimalism.
Man spelar sin egen kraft.
Ett förvånansvärt modernt instrument som kan finna sin plats i alla tider.

Min 10-strängade kantele är inte helt samma sak.
Den har en annan sorts magi, och jag kan spela mer komplicerat på den,
använda flera toner,
i Runo-melodier och i mina improvisationer.

KLANGFÄRG!
Jag använder gärna tonerna i mina konstutställningar.
Musiken cirkulerar precis som mina bilder.
Jag kan gå och sätta mig lite varstans och spela

Kantelefamiljen har en överraskandet bredd:
Den lilla kantelen med 5 – 15 strängar är äldst.
I nyare tid blev det andra modeller med 19 – 36 strängar,
som började tillverkas för ca 100 år sedan, kanske tidigare
ca 1700-talet och 1800-talet.
Konsertkantele med 39 strängar under 1900-talet.
Elektrisk kantele, nutid.
Alla sorters kantele spelas i dag och är populära.
Man spelar alla genrer
från folkmusik till jazz, klassisk, pop, metallrock.

Denna beskrivning skrapar bara ytan.
Vill du meta mer om instrumentet och dess historia klicka här.
Du kommer till Arja Kastinens hemsida,
där får du en formidabel och pedagogisk beskrivning av instrumentet,
dess historia, arkeologiska instrumentfynd,
instrumentbygge, gamla spelstilar.
Hon är en av Finlands främsta spelare och forskare,
som försöker återuppliva äldre spelsätt,
hur det kan ha låtit, samtidigt som hon förnyar traditionen
på ett alldeles enastående och nutida sätt.
Hon var den första finske folkmusiker
som skrev en doktorsavhandling på Sibeliusakademin år 2000.
Det är den gamla karelska kanteletraditionen som är hennes fokus.

Och inte minst, jag har gått på kurs hos henne,
Hon är den av finska kantelespelare
som jag har mest gemensamt med.

Leta också gärna Baltisk psalterium på nätet.

Vill du höra hur det låter när jag spelar?
Söka vidare till Rinnskivbolag här i musikavdelningen.