Olika spel

 

Finnpörtet på Rikkentorp

Jag kom en gång förbi Rikkenstorp, ursprungligen ett gammalt finntorp, och tittade in i rökstugan. Här skall jag spela sa jag till mig själv, och så blev det också. Åren 2011 – 2015 satt jag där i rökstugan på Finnmarknaden under Dan Anderssonveckan och spelade i princip oavbrutet från kl 10 – 17, hann aldrig äta. Det kom en stadig ström av människor till det lilla pörtet, där det kunde vistas ca 10 personer åt gången. Att spela där är som att komma hem för min kantele, ibland är det nödvändigt med en resa ned i rötterna.
Här spelas det och berättas på ett avspänt sätt, runo-melodier, sånger nedtecknade i finnmarken och egna improvisationer, Kalevala och skogsfinnarnas själsliv.

Rikkenstorp ligger nära Grängesberg på Grangärde finnmark.
Läs mer om skogsfinnarna på Finnskogsmuseets hemsida, se länkar.

Omgivningen. Foto: Rolf Eriksson 

På trappan till finnpörtet på Rikkenstorp. (bilden ovan)

Inne i pörtet på Rikkenstorp, Foto: Antje Brehmer
(bilden till vänster) 

Hån Finnby

Gästspel i Hån Finnby 2012 och 2014, strax utanför Fredriksberg. 2012: Tyckte jag hade kommit till världens ända. Det ösregnade hela vägen dit och under hela Håndagen. Håndagen är en del av Säfsenveckan. En vecka varje år i juli då bygderna kring Säfsen har var sin dag med olika aktiviteter med Finnbygdskaraktär. Jag tänkte, det kommer inga folk, regnet var ihärdigt och starkt. Men nu är vi i glesbygden och lite regn är inget hinder. Jag räknade till minst 100 personer som kom i regnkläder i en lång rad uppför vägen dit. Jag fick spela i en gammal lada, knökfull av folk och minst 10 svalor som flög in och ut. En landade på huvudet av någon. Gissa att jag tycker det är en höjdare att spela under sådana förhållanden. Glesbygden bjuder på helt unika upplevelser. Och ett intensivt intresse för kultur.
2014 var det dags igen för spel på Håndagen. I en annan gammal lada och barnföreställning.

Hån Finnby, Foto: Arne Berglund

Hån Finnby, Foto: Marita Holmqvist

Locksjöns rökstuga

Nu vidare till Hälsingland. 2013, Locksjöns rökstuga på Bollnäs finnskog, en lördag förmiddag i juli kl. 10. Jag tänkte, vem kommer dit kl. 10 en lördag morgon för att lyssna på kantelespel? Inte klokt! Vi åkte och åkte vilse på dessa långa och ödsliga grusvägar, inte ett hus, inte en bil, bara väg och skog. Vi svängde in på en parkering, där var det fullt av bilar. Vi fick gå balansgång några 100 m på ett par bräder genom fuktig skog. Vid stugan väntade ca 70 personer. Där var inte tillräckligt med plats i stugan, jag fortsatte efter föreställningen ute på trappan för de som inte fick plats.
Juli 2017 var jag på återspel i stugan och det blev på nytt en magisk stund i finnskogen. Och man har bytt ut den smala brädspången mot en sprillans ny stadig spång. Maths Östberg på spången är en av finnskogskulturens stora eldsjälar och Finnskogsmuseet i Skräddarbo är hans livsverk.

Locksjöns rökstuga på Bollnäs Finnskog. Fotograf: Tord Hedberg

Spel vid Locksjöns rökstuga, läsning av kalevala.

Spel vid rökstugan vid Locksjön på Bollnäs Finnsko. Foto: Margareta Bergvall

Maths Östberg på spången upp till Locksjöns rökstuga på Bollnäs Finnskog, vacker väg att gå med mina instrument. Foto: Klas-Göran Sannerman

Spel vid rökstugan vid Locksjön på Bollnäs Finnskog. Foto: Margareta Bergvall

Fridhem i Hörken

Hösten 2017 besöker jag läsecirkeln Fjärran gröna ängar på Fridhem i Hörken strax utanför Grängesberg. Hörken är gammal finnbygd och vi håller till i Minna Rosellis hem. Det finns ett stort intresse för de gamla skogsfinnarna bland folk i Bergslagstrakten, många är släkt med dem, de satte sin prägel på hela trakten och deras kultur är av stort allmänintresse. Som vanligt i glesbygd är det lite ovanligt. Först en kurbitsmålerkurs i ett par timmer, mitt spel ca 3 timmar, därefter spel i ett par timmar av lokala trubaduren Tommy Nyholm. Det hela gick i ett nästan utan paus. Tog på något vis aldrig slut.

Vägen till Fridhem. Foto: Minna Roselli

På Fridhem i Hörken, by nära Grängesberg, läsecirkeln Fjärran gröna ängar, finnskogskultur, foto: Jan Larsson

På Fridhem i Hörken, by nära Grängesberg, läsecirkeln Fjärran gröna ängar, finnskogskultur, foto: Jan Larsson

På Fridhem i Hörken, by nära Grängesberg, läsecirkeln Fjärran gröna ängar, finnskogskultur, foto: Jan Larsson

Från koja till slott

Nu något helt annat. Mitt instrument kan lätt ta vägen ut ur traditionen och spela i många sorters sammanhang.
Det minimalistiska spelet är alltid rätt i tiden, anpassar sig förvånansvärd bra. 2017, Kulturnatten på konstmuseet på slottet i Uppsala. Mitt spel ingår som del av ljudinstallationen Uppsala Remix av Anna Karin Brus. Instrumentet är kopplat till en kabel och ljudet slingrar sig in i en ljudskulptur, kantelen blir elektroakustisk. Jag känner ofta ett släktskap med nutida konstmusik.

SNOW – Uppsala Konsert & Kongress

1993 gick jag på en föreställning i japansk Butohdans här i Uppsala.
Jag blev helt betagen, så jag gick flera gånger. Butohdansaren/performancekonstnären SU-EN rörde sig mycket långsamt svävande över scenen. Det stämde helt rätt för mig. Precis så var det ju. Tiden blev synlig.
Jag gick på flera föreställningar under årens lopp och så kom den dagen det var det min tur att leverera musiken till hennes speciella dans.

Bilderna från föreställningen Snow. Su-en gör koreografi och dans, jag improviserar på kantele. K.R.O.P.P. Extended 2017. Internationell dans-och performancefestival. SU-EN Butoh Company. Uppsala konsert & Kongress.

Foto: Agustin Ortiz Herrera

Foto: Agustin Ortiz Herrera

Spelar mitt landskap

Givetvis sätter jag ibland toner till mina utställningar Här på konsthallen i Ludvika. Utställningen heter Spelar mitt landskap. Jag brukar kalla mina utställningar Spelar mitt landskap 2,3,4, etc.
Ibland sätter jag toner vid speciella tillfällen, som här på utställningen Magiska rum, Rånäs slott, 2015 där jag deltar med några bilder. Jag sitter vid kvarnströmmen med vackert brus. Det börjar regna och då blir det spel inomhus i stället.

Toner till min utställning Ludvika konsthall, Foto: Bertil Danielsson

Spel på utställningen Magiska rum, Rånäs slott,Norrtälje 2015, foto: Aulikki Lundgren

Vass och Gädda

Åren 2003 till 2012 spelar jag på duo med multiblåsaren Roland Keijser.
Vi kallar oss för Vass och Gädda. Roland spelar på olika bambuflöjter/rör, och kantelens mytiska ursprung är enligt Kalevala en gädda. Därav namnet.
Vi gör spel på många olika platser, i kyrkor, i intima rum där vi kan spela akustiskt, som sommarcaféer och liknande. Det är lågmäld musik, svensk-, kinesisk-, indisk-, arabisk-, baltisk-, finsk traditionsmusik. Låtar med improvisation.
Här på Hammarbacken i Ludvika, Hörkens kyrka och Disponentparken i Grängesberg.

Vass och gädda Hammarbacken, foto: Bertil Danielsson

Vass och gädda i Hörkens kyrka, Foto: Björn Öringbäck, Kopparbergar’n

Vass och Gädda, Disponentparken, Grängesberg.

Kvarnbo kvarn

Kvarnbo kvarn i utkanten av Uppsala är min egen ”performance scen” för helt oannonserade spel. Jag går dit och sätter mig ibland och spelar och det blir till många fina möten och överraskningar. Några exempel: Den kinesiska unga kvinnan råkade spela det ensträngade kinesiska instrumentet erhu. Den äldre herren njuter av valborgstämningen, en ung professionell Australiensk fotograf, Hamish Campbell, bosatt i Tokyo, kom en dag förbi och gick husesyn i kvarnen, det blev några fina bilder på min kantele och mig. Kanske man kan träffa mig där under vår och sommar. Spelande och inspelande.

Kvarnbo, foto Hamish campbell

Kvarnbospel.

Kvarnbospel. Foto Eva Håkansson

Kvarnbospel, foto Roland Keijser